Att ta sig iväg

Många gånger stöter man på problemet med föräldrar som pratar om hur svårt det är att ta sig utanför dörren när man har en liten bebis som bihang. Att allt blir jättestora projekt och man oroar sig för att bebisen skall börja skrika, för att byta blöjor, för matning, för allt. Dessutom måste man ha med sig TUSEN saker, annars sprängs bebisen. Det är så klart snicksnack.

Först tyckte jag också det var krångligt och lite läskigt, men man vänjer sig fort när man tvingar sig själv och bebisen att sticka iväg på utflykter av olika slag. När man fått lite rutin i matningen så kan man anpassa det hela, kör man med flaskmatning så går det utmärkt att mata bebisen när och var som helst utan genans.
Och visst, jag vet att man inte skall vara generad över att amma offentligt, men en del är det ändå. Jag är en av dem. Jag ser inget fel i det, men jag är rädd för att få skit för det däremot. Därför föredrar jag flaska när vi är utomhus bland folk.

I övrigt behöver man ha med en filt, blöjor, våtservetter, ett ombyte och en extra napp. Då är man genast förberedd på allt som kan dyka upp i ens väg. Förutom ninjor. De kan man aldrig vara förberedd på.