"Slut shaming"

Det pågår ganska massiva kampanjer mot "slut shaming" på nätet just nu. Det handlar alltså om att man inte skall hålla på att gnälla och kalla kvinnor för slampor bara för att de gillar att ha sex. Att det inte är något fel i att bejaka sin sexualitet, eller hålla på sig, eller vad man nu känner för. Det är ju nämligen personligt och ingenting som andra har att göra med.

En vän skrev om det och bad alla föräldrar att prata med sina barn om saken. Sagt och gjort.

Jag satte mig ned med Lä och berättade att flickor ibland gillar att pussa folk och att de får pussa hur många som helst om de vill utan att det är något fel.
Lä betraktade mig allvarligt en längre stund innan han med djup inlevelse svarade "DA!"

Det är ju bra att han förstod, men en sak oroar mig lite:
Varför pratar min bebis ryska?

Trösklarns, vad slug jag är!

När lille Lä fick sin barnvagn sade min kära mor till mig att om han inte ville sova så var det ett bra knep att köra vagnen fram och tillbaka över tröskeln så det guppade lite. Ett gammalt hederligt knep.

Jag nickade långsamt, såsom man gör mot galningar och kommenterade inte vidare.

För min inre syn hade jag trösklarna i stugan där jag växte upp. Trösklar så höga att det skulle vara lite som att knuffa vagnen nedför en trappa att köra fram och tillbaka över dem.

Det var inte förrän flera månader senare när jag stod vid en tröskel i lägenheten och dammsög som jag insåg vad hon menade.

Slugt. Kvicktänkt. Verkligen.

Några viktiga jämförelser

Nu när jag varit med i föräldrasekten i snart ett halvår tänkte jag att jag skulle göra några viktiga jämförelser.

1. Bebisar är som hundar. Små, efterblivna hundar som bär blöja och inte kan äta själva.
2. Katter är som bebisar. De sover lite överallt och är jättesöta till och med när de kissat på skötbordet.
3. Bebisar är som makar. De sover och sover och gillar att sitta framför TV:n. Lä är dock inte riktigt som min make eftersom Läs matlagning än så länge lämnar jävligt mycket övrigt att önska. Lä drar dessutom inte in lika mycket pengar varje månad. Undra vid vilken ålder de kan börja utföra barnarbete åt mindre nogräknade fabriker?
4. Hundar är som bebisar. Små, smarta bebisar som inte badat på många veckor och kanske rullats i äckligt smuts.
5. Att ha bebisar är precis som att spela The Sims 1. Exakt faktiskt. De skriker när de vill något och då går man igenom felsökningsschemat (kolla blöja, sjunga för, mata) och om det inte fungerar så kör man det en gång till. Konstigt nog så blev inte Lä en sjuåring på en vecka. Jag blev lite besviken faktiskt, jag som tyckte att The Sims hade fungerat så bra som handbok.

Att ta sig iväg

Många gånger stöter man på problemet med föräldrar som pratar om hur svårt det är att ta sig utanför dörren när man har en liten bebis som bihang. Att allt blir jättestora projekt och man oroar sig för att bebisen skall börja skrika, för att byta blöjor, för matning, för allt. Dessutom måste man ha med sig TUSEN saker, annars sprängs bebisen. Det är så klart snicksnack.

Först tyckte jag också det var krångligt och lite läskigt, men man vänjer sig fort när man tvingar sig själv och bebisen att sticka iväg på utflykter av olika slag. När man fått lite rutin i matningen så kan man anpassa det hela, kör man med flaskmatning så går det utmärkt att mata bebisen när och var som helst utan genans.
Och visst, jag vet att man inte skall vara generad över att amma offentligt, men en del är det ändå. Jag är en av dem. Jag ser inget fel i det, men jag är rädd för att få skit för det däremot. Därför föredrar jag flaska när vi är utomhus bland folk.

I övrigt behöver man ha med en filt, blöjor, våtservetter, ett ombyte och en extra napp. Då är man genast förberedd på allt som kan dyka upp i ens väg. Förutom ninjor. De kan man aldrig vara förberedd på.

Förlossnings-chic

På förlossningen och BB lade jag märke till en märklig sak. Medan jag stapplade omkring i landstingets fashionabelt illasittande sjukhuskläder med okammat hår och rödkantade ögon så vimlade det omkring mig av, visserligen stapplande, men stylade mammor. De kunde knappt gå, men lik förbannat hade de borstat och friserat håret, sminkat sig noga och hade på sig sina egna kläder. De var helt enkelt förlossnings-chica. Något som kändes fullkomligt främmande för mig.

Talade med en god vän häromdagen om att det tydligen också finns kvinnor - och det är inte helt ovanligt - som trots jättegravid mage anstränger sig noga för att raka benen och frisera musen innan det är dags att åka in till förlossningen. Herregud. Är de galna?

När man väl ligger där och läcker allehanda kroppsvätskor så är det minsta man borde bry sig om ifall man har välfriserade privatdelar. När man väl har fött ett barn så är smink verkligen en konstig morot för att orka ta sig upp ur sängen.

Människor är galna. Finns det ett tillfälle i världen då det är fullkomligt allmänt accepterat att se ut som skit så är det när man föder och just har fött en unge. Ta tillvara på det. Njut. Du får vara ful, fet, ofriserad, osminkad och ha på dig sjukt fula, men sköna kläder. Kör på det.

Att ha med bebis på spelningar

Du kanske är som jag och älskar att gå på spelningar. Du kanske också har en bebis. Här kommer mina bästa tips inför att gå på spelning med bebis:

1. Skaffa hörselskydden jag skrev om tidigare den här månaden. De är billiga, grymt bra och fungerar i många, många år. Uppenbarligen går de att använda när barnet bara är någon månad gammal och uppåt.

2. Släpa inte med dig vagnen. Det blir bara knöligt med en massa folk omkring och så en vagn på det. Dessutom är det ju många barn som lätt blir rastlösa i vagn. Det är bättre att ta bärselen (eller sjalen om du kör med sådan). På så sätt har du alltid 100 procent koll på vad din knodd har för sig, samt att det är ett av de tillfällen då du inte ser ut som en idiot när du står och smådansar, även om du gör det mest för att bebisen skall komma till ro.

3. Mata innan spelningen. Om du växlar mellan amning och mjölkersättning, försök ge ersättning innan spelningen så håller sig barnet mätt längre.

4. Glöm tanken på att stå längst fram. Håll dig precis så långt bak att du kan se scenen, men slipper att bli mosad. Det är läskigt att bli mosad med en bebis.

För faktum är att de flesta saker du gör innan du blir mamma kan du fortsätta med, det kräver bara lite träning, förberedelser och tålamod. Det är värt det.

Ibland måste man bli påmind...

Saker som får ditt barn att explodera

 
Det finns många regler kring vad man får och inte får göra när det gäller bebisar. När du pratar med andra mammor, barnsköterskor och personal på diverse ställen som har med barn att göra så får du reda på att ditt barn kommer att explodera direkt om du gör följande:

- Lämnar barnet ensamt på skötbordet i några sekunder, trots att det är jättehöga kanter på bordet och skötbädden och barnet sällan eller inte alls kan rulla omkring.

- Lägger barnet på mage. Trots att alla vi som nu har barn låg på mage hela vår uppväxt och trots att man inte har några egentliga bevis för samband mellan magliggande och oförklarlig spädbarnsdöd (eller vad de kallar plötslig spädbarnsdöd nuförtiden, allt måste ju byta namn, det kan inte bara vara enkelt).

- Låter någon utanför familjen trösta barnet när det är ledset. Seriöst så påstod en barnmorska häromdagen att barn inte KAN känna sig trygga med främlingar. Så att bebisar somnar hos en främling och sedan sover hela natten är bara ytligt. Innerst inne är barnet fortfarande ledset. Tydligen.

- Låter barnet få sol på sig, om så bara för en minut. Samma sak gäller med några regndroppar. Väder är faktiskt skitfarligt.

- Inte har ett myggnät över barnvagnen. Om barnet får ett myggbett är det kört.

- Låter barnet få umgås med djur. Då kommer barnet utan dröjsmål att bli kvävt av katter, uppätet av hundar, väldigt allergiskt och dessutom explodera.

- Använder tvättmedel och mjukmedel med parfym. Då blir barnet allergiskt och sprängs.

- Äter mjölkprodukter medan du ammar. Kabooom direkt.

- Ger barnet någonting med socker på nappen. Socker är lika illa som att ge sitt barn rent heroin! Oj oj oj. Bebisen kommer inom två dagar att bli uteliggare som säljer sin rumpa för att få råd med glass och sedan sprängas och det är DITT FEL.

- Glömma att koka ALLT som din bebis skall ha i närheten av munnen. Vattnet till mjölkersättningen, flaskor, bitleksaker, nappar som hamnat i soffan. KOKA! Glöm inte att tvätta händerna varje gång du skall röra vid barnet också. Helst med desinfektionsmedel.

- Låta barnet sova så länge det vill. Du måste utan villkor väcka barnet varannan timme för att ge det mat, även om bebisen inte ens går att väcka och vägrar att äta. Egentligen är den hungrigt och måste ha mat.

- Inte lyckas få barnet att följa BHV-kurvan. Det är jätteviktigt att alla barn utvecklas precis lika fort och växer och lägger på vikt precis lika mycket. Misslyckas du med detta är du helt klart världens sämsta förälder och både du och barnet kommer att sprängas utan misskund.

Så kom ihåg allt detta! Det är hemskt mycket som kan få din bebis att sprängas och dö på direkten. Var rädd! Var alltid rädd! Köp produkter för att undvika att vara rädd! Köp! Köp! Köp!
Glöm aldrig detta: Du är en skitdålig förälder och ditt barn KOMMER att explodera. Det är bara en fråga om när.

VIKTIGT tillägg av läsare:
Och så får du inte glömma att om du dricker [någon form av] alkohol medan du ammar så kommer bebisen också att sprängas! Garanterat. Och en intressant detalj är att om du låter bebisen gnälla lite så kommer den sprängas, men låter du den inte gnälla lite så sprängs den också. Och jordgubbar, just det. Inte äta jordgubbar när du ammar. Eller fisk. Bebisar är väldigt högexplosiva.

Nicka och le

Vad jag har lärt mig efter kontakt med barnhälsovården och dylika instanser: Lyssna på vad de säger. Nicka och le. Håll med. Gå sedan hem och gör precis efter ditt eget huvud.

För det är som så många sagt före mig: BHV är inte dina vänner. De säger inte vad de personligen tycker är förnuftigt eller vettigt, utan är tvungna att utgå från de senaste rönen och rekommendationerna. Dessa är ibland helt åt helsike strömlinjeformade och går inte för allt i världen att applicera in på alla barn i hela världen.

Däremot så har de på BHV betalt för att försvara dessa rekommendationer, så försök inte ens argumentera med vettiga och väl genomtänkta argument. Du kommer nämligen bara att bli ledsen. Du kommer att känna dig som en dålig förälder och en hemsk vuxen.

Så lyssna med ett halvt öra, registrera vad som känns vettigt för dig och nicka och håll med på ytan. Då mår både du, ditt barn och de som jobbar på BHV som allra bäst.