Visste ni det...?

Kalle Kamel har för övrigt över hundra pucklar nuförtiden. Tänkte bara att ni kanske ville veta det.

Åh, vilken fin barnvagn - sade byggarbetaren

Lille Läs barnvagn genererar många komplimanger. Det verkar som om det inte bara är jag som ogillar de där monstrumen till stridsvagnar man kör omkring med nuförtiden. Det roliga är att först var det bara äldre tanter som kom fram och sa "Åh, vilken fin barnvagn!" och sedan fick en chans att beundra bebisen också, men nu i dag gick jag förbi en byggarbetsplats och hörde i periferin hur en av karlarna glatt utropade "Vilken snygg barnvagn!"
Kanske inte riktigt vad man förväntar sig.

Så om man vill ha glada tillmälen skall man alltså skaffa en trettio år gammal barnvagn och köra runt med. Gärna för mig!

Tänkte passa på

Min kära vän Linda på bloggen Boxare på Smällen har äntligen nått (och gått över) beräknat förlossningsdatum. Nu håller vi tummarna för en rekorderlig kompis åt lille Lä!

Samtidigt så är min syster också höggravid. Mer bebisar! BEBISAR!! *frossar i själva tanken*

Vad gör svartrockarmamman när...

...klockan är snart tre på natten och hon skall upp klockan sex för att åka iväg till sjukhuset och bli rånad blind (faktiskt, det är ögonbottenfotografering som gäller så jag kommer vara blind halva dagen)?

Ändrar lite i designen på bloggen givetvis.

Givetvis.

MEN GÅ OCH LÄGG DIG DÅ, KVINNA!

The toys that makes the noise

Lille Lä har en leksakssynth. Den har mjukt vadderade tangenter och tre olika inställningar, en med vanliga toner, en med musik som spelar hela tiden och en där det spelas små snuttar innan man måste trycka på en tangent så den fortsätter.
Lä har just upptäckt den tredje. Så nu ljuder "En bonde i vår by" och fem andra melodier om och om igen.

Om jag blir galen på de upprepade ljuden?
Inte då, jag sitter här och strålar så stolt över att han slutat försöka krossa skallen mot gosetangenterna och använder händerna i stället.

Dessutom tror jag att de som blir knäppa av sådant här helt enkelt är av fel generation. Vi som suttit och lyssnat på "Badger badger" i två timmar eller spelat "Magical Trevor" tills öronen blöder är helt enkelt luttrade.

Lille Lä och katten

Jag har just insett att Lä erbjuder ett utmärkt tillfälle att öva lite enkla skisser på ritplattan jag inte använt på sjuhundra år. Så jag presenterar således Lille Lä och katten (en av två, den andra katten kommer också i sinom tid). Skall försöka lägga upp sådana här lite då och då så jag inte försoffas alldeles.

Mer min man inte uppskattar

Ibland tycker jag allt att han är lite känslig, yetin. Det är ju som sagt inte som att lille Lä förstår själva orden ännu. Så om jag sjunger

"Om du har ett äpple vill du dela det med mig
i en äppel-melodi"

eller

"Har du en kattunge vill du dela den med mig
vi kan ta en vanlig brödkniv"

spelar ju faktiskt INGEN som helst roll.

Familjeliv är en freakshow

Som förälder råkar man då och då på detta horribla forum för nojor, vansinne och överbeskydd. Jag kan tyvärr inte uttrycka det bättre än som en vän till en vän tillstod:

"Det är när man läser på familjeliv som man fattar att idioterna på Flashback faktiskt får ligga ibland."

Några viktiga jämförelser

Nu när jag varit med i föräldrasekten i snart ett halvår tänkte jag att jag skulle göra några viktiga jämförelser.

1. Bebisar är som hundar. Små, efterblivna hundar som bär blöja och inte kan äta själva.
2. Katter är som bebisar. De sover lite överallt och är jättesöta till och med när de kissat på skötbordet.
3. Bebisar är som makar. De sover och sover och gillar att sitta framför TV:n. Lä är dock inte riktigt som min make eftersom Läs matlagning än så länge lämnar jävligt mycket övrigt att önska. Lä drar dessutom inte in lika mycket pengar varje månad. Undra vid vilken ålder de kan börja utföra barnarbete åt mindre nogräknade fabriker?
4. Hundar är som bebisar. Små, smarta bebisar som inte badat på många veckor och kanske rullats i äckligt smuts.
5. Att ha bebisar är precis som att spela The Sims 1. Exakt faktiskt. De skriker när de vill något och då går man igenom felsökningsschemat (kolla blöja, sjunga för, mata) och om det inte fungerar så kör man det en gång till. Konstigt nog så blev inte Lä en sjuåring på en vecka. Jag blev lite besviken faktiskt, jag som tyckte att The Sims hade fungerat så bra som handbok.

Lassie är död

Jag har kommit på en bra visa att sjunga för Lä som han faktiskt också gillar utöver Kalle Kamel. Min man är inte så förtjust i den visan, men det är bara för att han är en mes.

Det finns nämligen en visa som går något i stil med:

"Vår tupp är död, vår tupp är död
den kan inte sjunga koko-ri koko-ra
ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ri koko-ra"

Den blev hemskt trist efter ett tag och jag adderade några verser:

"Lassie är död, Lassie är död.
Hon kan inte rädda Timmy uti nån brunn
inte inte rädda Timmy uti nån brunn

Flipper är död, Flipper är död.
Han kan inte simma hit och dit, hit och dit
inte inte simma någonstans någonstans

Pongo är död, Pongo är död
Han blev till slut till en ny väska åt mor
till en, till en, till en, till en väska åt mor."

Innan Lä är gammal nog att förstå texten måste jag nog ta och skaffa mig en dalmatiner-mönstrad väska också, bara för sakens skull.

Yetin är oroad att detta kan komma att förstöra vår son. Jag tror snarare att det kommer erbjuda intressanta tillfällen när någon liten unge gråter för att dennes katt har sprungit bort och Lä då kommer tultande med en djävulsk glimt och börjar sjunga:

"Din katt e dö, din katt e dö..."

Hatten kantad med korvaskinn

Det är hopplöst att försöka minnas alla dessa barnsånger man en gång (när man faktiskt var barn) har kunnat. Man börjar fundera på vad som var så roligt och varför man måste skratta och vad det var för gubbe som kom in. Vad började han sedan göra så att allting dansade och vad tusan tog man sig för när allt dansade ut också? Så man börjar söka på internet och lyckas hitta rätt text. Man studerar den noga och pusslar ihop det med melodin man knapphändigt minns från sina unga år.

Så sjunger man det för sin bebis.

Lä tittar på mig. Förväntansfullt, men ingalunda road än.

Jag suckar och påbörjar ännu en omgång av Kalle Kamels påökning av pucklar.

Katter och skötbord

Ponera att du har en uppblåsbar skötbädd. Ponera även att du har en katt.

Katten kommer osökt att försöka sova på skötbordet. Katten kommer också att, mycket utstuderat ta en klo och förtjust sticka hål på allt uppblåsbart.

Med andra ord, om du har en katt gör du bäst i att inte skaffa en uppblåsbar skötbädd, alternativt hugger av tassarna på katten innan tillökning kommer.

Sångstund på Öppna förskolan

Nu har jag ju officiellt inte varit på Öppna förskolan, men ibland råkar man kika in på vad de gör när man skall till barnhälsovården i samma byggnad. Det hände också häromdagen. Det var sångstund.

Sångstunden i fråga verkade övermåttan rolig. Alla föräldrar satt i cirkel med sina små, små avkommor i knäet. Föräldrarna sjöng högt, klappade i händer och gjorde entusiastiskt rörelser till mystiska sånger i stil med "Så här gör häxorna när de går..." (vad hände med sotaren och bagaren? Har de fått kicken? Orättvist! Nu hörde jag inte vad häxorna gjorde när de gick, men jag förmodar att de höll en telefonlur mot örat eftersom det är det enda häxjobb jag sett utannonserat på Platsbanken).

Här kommer det roliga: Barnen kunde inte ha brytt sig mindre! Föräldrarna sjöng och sjöng och viftade och viftade och barnen blinkade lite lojt konspiratoriskt åt varandra och ignorerade hela skiten.

Barn är smarta.

Att fota saker

I dag funderade jag på att gå någon form av kvällskurs och kontrollerade således det lokala utbudet.

Först hittade jag "Fota din hund" och skrattade tills jag grät. Allt jag kunde se framför mig var nämligen:

Sedan såg jag lite längre ned på sidan kursen "Fota ditt barn" och då började jag skratta okontrollerat igen.

Inte lika många pucklar

Nu har Kalle Kamel inte haft så många pucklar på senaste tiden. Lille Lä har upptäckt magin i att äta välling. Välling är tydligen något av det viktigaste i världen just nu, utöver att skratta åt katten och tafatt krama/klappa på den med små nyfikna händer.

Skönt det. Snart kanske jag till och med lyckas ta mig samman nog för att komma igång med plugget lite bättre.

Inte för att vara den som är den

Inte för att vara den som är den, men jag råkade se reklam för ett program om förlossningar eller något på TV. Det var ett klipp ur en förlossningssal. Illamåendet vällde över mig som en tidvattenvåg och kallsvettig fick jag rusa iväg till toaletten och spy.

Så mycket för "jag tror jag kommit över det rätt bra!" som jag tänkte ett par dagar innan.

Kalle Kamel

För övrigt har Kalle Kamel för tillfället 51 pucklar och antalet stiger ständigt. Anledningen till detta freak of nature är att lille Lä är lite febrig och det enda som tycks lugna honom är räknevisan om Kalle Kamel. Gudarna-ske-lov så behöver man inte tänka för att sjunga den. Kan dock meddela att efter 30 pucklar kan man känna sig lite hjärndöd, men jag hoppas på en nytändning efter 60.

Gudmödrar

Nu har vi utsett två gudmödrar åt lille Lä. Vi började med en gammal vän till mig som vi kan kalla Scary Godmother. Hon har nu en förevändning för att aldrig skaffa egna barn, vilket passar henne perfekt. Dessutom kommer Silas att växa upp med en av mina äldsta vänner nära inpå. Den andra gudmodern kallar vi Fairy Gothmother i stället. Det är en god vän till familjen som redan överröst lille Lä med presenter.

Vad innebär det då med gudmödrar för oss? Tja, vi är ju långt ifrån kristna, så titelnamnet beror mest på att det låter häftigt. Dessutom är jag av den starka övertygelsen om att barn mår bra av att ha lite extra vuxna omkring sig under uppväxten, och Yetin håller med.