Dagsplan

I dag skall vi ut till odlingslotten.
Lä behöver äta mer jord.

På lång sikt får han också äta mer färska grönsaker, om han bara klarar sig igenom jorden först.

För vem behöver egentligen daggmaskar?

Jag tror han tänker jobba som daggmask när han blir stor.

Överdrivande föräldrar - vadå trötthet?

Jag har alltid tyckt att småbarnsföräldrar överdriver så jävla mycket. "Åh, jag är så trööött!" gnälls det om lite här och där.

Pah. Lä sover gott hela nätterna och har gjort det från första början. Vi har ingen sömnbrist annat än vad vi själva är ansvariga för. Det borde således verkligen vara lätt som en plätt det här, inte sant?

INTE sant.

För här är problemet: Bebisar är energivampyrer. Anledningen till att föräldrar är trötta är inte för att de får ont om sömn eller oroar sig så mycket för barnen eller är gamla, utan för att bebisarna ler glatt och (egentligen) ondskefullt medan de sörplar i sig all energi från sina föräldrar.

Det är därför en bebis är lite som hackspetten i Kalle på julafton, i alla fall när den nått DESTRUKTOR-stadiet som Lä just nu genomgår. Än är han på balkongen och drar ned blomkrukor, sedan jagar han katterna som värsta storviltsjägaren, sedan river han ut pappersinsamlingen över köket, sedan häver han ut alla böcker ur bokhyllan trots att han inte ens kan läsa än (dumma unge). När han är klar med det kastar han allt annat han kan nå i golvet, gömmer saker under soffan, drar mig i kjolen, slår på saker med pinnar eller vad han nu fått tag i och skanderar glatt DA DA DA DA DA DA LALA GAGAGAGA MA MAM AMA!"

Och det är ändå bara vad han hinner med på en halvtimme.

Föräldrastolthet

När Lä dök ned i pappinsamlingen och spred ut alla kartonger över köket så slutade han inte förrän han nådde en Magic-kartong.

(Magic the Gathering är ett kortspel som nördiga nördar nördar sig med. Jag och yetin är sådana nördiga nördar. Deal.)

Sedan satt han i en timme och petade på kartongen, tittade på den från alla vinklar, öppnade och stängde den och klappade på den.

Hjärtat svällde av stolthet. Han vet vad som är viktigt.

Okej, seriöst nu: Offentlig amning (a.k.a. "Att tanka sina avkommor")

Den förbenade amningsdebatten blossar upp var och varannan månad, känns det som. Själv ammade jag utanför hemmets trygghet en enda gång. Jag vågade inte amma någon annanstans egentligen. Jag var livrädd för att få en gliring eller kommentar. Just då var jag nämligen i ett väldigt emotionellt känsligt stadium där jag inte skulle kunna hantera det.

Men, människor. Vad i helvete är det för fel på människor? Idioterna jämför offentlig amning med att runka offentligt. De måste ju vara helt missbildade i huvudet. Bara för att de råkar tända på tuttar. Jag menar, det gör jag också, fast i sexuella sammanhang. För mig är inte amning sexuellt. Det är precis som att jag tänder på kukar, men inte på att se en karl pissa.

Flera andra jag själv diskuterat med har poängterat att de minsann inte gillar barn och tycker det är otrevligt när någon ammar i närheten av dem även om de rent principiellt är för offentlig amning. Men. Titta. Inte. Då. Så enkelt är det faktiskt.

Om man stör sig på något som faktiskt är tillåtet i det offentliga rummet så har man nämligen det lilla problemet att man själv är problemet. Om man tycker det är jobbigt med folk som kysser varandra öppet, eller jobbigt med amning, eller jobbigt när det dyker upp funktionshindrade eller någon av en annan hudfärg eller kvinnor eller bögar eller vad som helst av nämnda exempel så har man nämligen problem. Det är inte omgivningen som är ett problem, det är du.

Jag har själv problem med en eller annan sak av ovanstående exempel, men jag inser att det är JAG som har problem. I det offentliga rummet kan jag bara strunta i att glo. Strunta i att interagera. Strunta i det, eller alternativt jobba på mina problem och utvecklas som människa.

För folk utvecklar sig själva för lite nuförtiden.
Folk blir så jävla kränkta av fel saker utan att inse att de inte löser problemet utan ÄR problemet.

Speciella gudmödrar till ett speciellt barn

Livsvisdomar från Lä #2

Katten är så SJUKT rolig. Det spelar ingen roll vilken katt, bara den lever.

Livsvisdomar från Lä #1

Allt innehåll i sopkorgar är fantastiskt och bör delas med världen åter en gång! Hurra!