Svartrockar-pyssel

När man nyss skaffat sig en symaskin och dessutom är mammaledig så finns det (om man har tur) tid över för att bli kreativ. Dessutom har man ju faktiskt någonstans att göra av alla små söta kläder, gosedjur och filtar som man vill sy. Här ovan är en bild på ett skelett man kan sy av ett par sockor. Själv har jag (såklart) inga vita sockor och kommer att sy det av vitt velourtyg i stället. Vi får se hur det blir.

Jag har även gjort ett par byxor åt lille Lä, samt mitt första lapptäcke någonsin (lagom stort nog för att ha i sittern):

Det jag vill säga med det här är väl att man inte direkt behöver vara ett geni med nål och tråd för att få ihop någonting. Jag är slarvig, lat, har dåligt tålamod och ingen blick för någonting som har med sömnad att göra, ändå tycker jag att jag lyckas göra ganska fina saker åt Lä. Bäst av allt är väl att jag har roligt under tiden också!

Att ta sig iväg

Många gånger stöter man på problemet med föräldrar som pratar om hur svårt det är att ta sig utanför dörren när man har en liten bebis som bihang. Att allt blir jättestora projekt och man oroar sig för att bebisen skall börja skrika, för att byta blöjor, för matning, för allt. Dessutom måste man ha med sig TUSEN saker, annars sprängs bebisen. Det är så klart snicksnack.

Först tyckte jag också det var krångligt och lite läskigt, men man vänjer sig fort när man tvingar sig själv och bebisen att sticka iväg på utflykter av olika slag. När man fått lite rutin i matningen så kan man anpassa det hela, kör man med flaskmatning så går det utmärkt att mata bebisen när och var som helst utan genans.
Och visst, jag vet att man inte skall vara generad över att amma offentligt, men en del är det ändå. Jag är en av dem. Jag ser inget fel i det, men jag är rädd för att få skit för det däremot. Därför föredrar jag flaska när vi är utomhus bland folk.

I övrigt behöver man ha med en filt, blöjor, våtservetter, ett ombyte och en extra napp. Då är man genast förberedd på allt som kan dyka upp i ens väg. Förutom ninjor. De kan man aldrig vara förberedd på.

Jag har aldrig kunnat sy

Jag har aldrig kunnat sy, men jag har alltid önskat att jag kunnat sy. Jag har fått idéer och drömmar och funderingar på saker jag skulle göra om jag kunde sy, men jag har aldrig tagit itu med det. Jag hade väl helt enkelt gett upp.

Nu har förutsättningarna plötsligt ändrats. Om man syr kläder till en bebis så behöver man för det första inte oroa sig över att man förstör mycket tyg när man misslyckas, man måste inte lägga ut en förmögenhet på tyget i fråga från första början och om kläderna inte håller så spelar det ingen roll eftersom bebisen ändå växer ur dem på rekordtid.

Så, nu har jag skaffat en symaskin och Lille LÄ (han låter "LÄ LÄ LÄ" nä han skriker, så det blir härmed det namn han går under här på sidan) skall få en rosa pyjamas sydd av mitt gamla nattlinne med får på. Det är METAL.

Utveckling

Bebisen har upptäckt sina händer och suger på dem konstant, antingen han är hungrig eller inte. Det jobbiga är när han spottar ut nappen för att få plats för sina händer och sedan blir ledsen när han inser att händerna inte är nappen. Jobbigt läge. Redan som plutt vill man äta kakan och ha den kvar.

I dag började han plötsligt skrika på ett helt nytt sätt. Högre och hejdlöst. Helt förtvivlat. Det skärrade min man och gjorde att mitt hjärta gick i tusen bitar, särskilt när ingenting först hjälpte för att lugna bebis. En ren blöja och en promenad i vagnen senare var saker dock bättre. Pust.

Det där med stil

Jag har upptäckt ett problem. När man har en bebis är det ju sällan man faktiskt har tid till triviala saker som att sminka sig, klä sig snyggt eller till och med duscha. Problemet är att det blir så mycket mer uppenbart när bebisen är mycket snyggare klädd (men i samma stil) som man själv.

Mitt nya mål är således att vara lika välklädd som min pjuklarv så att han slipper skämmas över mig.

Nytt problem: Alla de riktigt, riktigt söta alternativkläderna finns bara för barn. Gah.

Motvikt

Nu har vi blivit kallade till en hög med träffar för nyblivna föräldrar.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Jag har redan vänner. Jag har redan ett nätverk. Jag behöver inte fösas ihop med främlingar som råkar ha klämt fram en unge nästan samtidigt som jag.

Fast jag funderar på att gå dit en gång i alla fall. Som motvikt.

Förlossnings-chic

På förlossningen och BB lade jag märke till en märklig sak. Medan jag stapplade omkring i landstingets fashionabelt illasittande sjukhuskläder med okammat hår och rödkantade ögon så vimlade det omkring mig av, visserligen stapplande, men stylade mammor. De kunde knappt gå, men lik förbannat hade de borstat och friserat håret, sminkat sig noga och hade på sig sina egna kläder. De var helt enkelt förlossnings-chica. Något som kändes fullkomligt främmande för mig.

Talade med en god vän häromdagen om att det tydligen också finns kvinnor - och det är inte helt ovanligt - som trots jättegravid mage anstränger sig noga för att raka benen och frisera musen innan det är dags att åka in till förlossningen. Herregud. Är de galna?

När man väl ligger där och läcker allehanda kroppsvätskor så är det minsta man borde bry sig om ifall man har välfriserade privatdelar. När man väl har fött ett barn så är smink verkligen en konstig morot för att orka ta sig upp ur sängen.

Människor är galna. Finns det ett tillfälle i världen då det är fullkomligt allmänt accepterat att se ut som skit så är det när man föder och just har fött en unge. Ta tillvara på det. Njut. Du får vara ful, fet, ofriserad, osminkad och ha på dig sjukt fula, men sköna kläder. Kör på det.

Nålen

Lugnande noteringar.
För er som oroat er inför förlossningen och saker som att nålen för ryggbedövningen skall göra jävligt ont kan jag meddela att jag i alla fall inte kände den alls. Det fanns liksom andra saker att tänka på just då, som att jag skulle få SMÄRTSTILLANDE! Hurra!

Skrikande bebis

Ni vet väl att pappor inte är lika bra föräldrar som mammor? Det är för att mammor faktiskt har instinkter som gör att de automagiskt vet varför bebisen skriker. Det läste jag senast i en intervju med en professor i ett eller annat och innan dess i en artikel av en psykolog.

De är fan inte kloka. Jag vet inte varför plutten skriker i nio av tio fall. Eller jo, om man skall generalisera så vet jag att han skriker för att han är missnöjd... fast det är inte så svårt att räkna ut, så det fattar till och med den mest korkade pappa också.

Att ha med bebis på spelningar

Du kanske är som jag och älskar att gå på spelningar. Du kanske också har en bebis. Här kommer mina bästa tips inför att gå på spelning med bebis:

1. Skaffa hörselskydden jag skrev om tidigare den här månaden. De är billiga, grymt bra och fungerar i många, många år. Uppenbarligen går de att använda när barnet bara är någon månad gammal och uppåt.

2. Släpa inte med dig vagnen. Det blir bara knöligt med en massa folk omkring och så en vagn på det. Dessutom är det ju många barn som lätt blir rastlösa i vagn. Det är bättre att ta bärselen (eller sjalen om du kör med sådan). På så sätt har du alltid 100 procent koll på vad din knodd har för sig, samt att det är ett av de tillfällen då du inte ser ut som en idiot när du står och smådansar, även om du gör det mest för att bebisen skall komma till ro.

3. Mata innan spelningen. Om du växlar mellan amning och mjölkersättning, försök ge ersättning innan spelningen så håller sig barnet mätt längre.

4. Glöm tanken på att stå längst fram. Håll dig precis så långt bak att du kan se scenen, men slipper att bli mosad. Det är läskigt att bli mosad med en bebis.

För faktum är att de flesta saker du gör innan du blir mamma kan du fortsätta med, det kräver bara lite träning, förberedelser och tålamod. Det är värt det.

Köttmetoden

 
Det finns ju, som vi alla vet, mycket vidskeplighet kring graviditet och barnafödsel. Självklart är det min plikt att sprida ännu en snutt vansinnig övertro till alla blivande mammor där ute. Så, förutom att ha sex, äta ananas och vandra baklänges kring en lada en torsdagsnatt för att sätta igång själva förlossningen så presenterar jag härmed KÖTTMETODEN.

Man måste helt enkelt äta mycket kött. Massor med kött. Jag åt massor med kött precis innan vattnet gick. En arbetskamrat till min man gjorde samma sak. Min syster åt kött dagen innan vattnet gick. Där ser ni! Det fungerar! Ät massor med kött!

P.S. Om det inte fungerar har du inte ätit tillräckligt mycket.

Hörselskydd till vettigt pris

Ponera att man vill ta med sin plutt på en eller några bra spelningar under sommaren. Ponera att man kanske borde överväga att skydda pjuklarvens öron så att denne inte under resten av sitt liv nedkallar förbannelser över dig på grund av sin tinnitus. Då brukar alla säga att man borde köpa ett par av märket Peltor Kid vilka finns i rosa och gulgrönt för 149-200 spänn. Det verkar som om det är allt som finns att välja på.

Om man som jag inte tror på att det enbart finns en sort av allting och vill ha något billigare som fungerar lika bra så kan man i stället köpa ett par fina hörselskydd för barn från Clas Ohlson för 69:-
De finns i chockrosa och ljusblått. Självklart fick min lille kille chockrosa, bara för att.

Tro aldrig att det enbart finns märkesprylar.

Peltors hörselskydd

Den billiga varianten

Ibland måste man bli påmind...

Misstag

Av gammal vana råkade jag köpa kolabönor häromdagen. Det var ett misstag! Jag kommer verkligen aldrig mer att kunna äta smörkola. Dumma bebis.

Saker som får ditt barn att explodera

 
Det finns många regler kring vad man får och inte får göra när det gäller bebisar. När du pratar med andra mammor, barnsköterskor och personal på diverse ställen som har med barn att göra så får du reda på att ditt barn kommer att explodera direkt om du gör följande:

- Lämnar barnet ensamt på skötbordet i några sekunder, trots att det är jättehöga kanter på bordet och skötbädden och barnet sällan eller inte alls kan rulla omkring.

- Lägger barnet på mage. Trots att alla vi som nu har barn låg på mage hela vår uppväxt och trots att man inte har några egentliga bevis för samband mellan magliggande och oförklarlig spädbarnsdöd (eller vad de kallar plötslig spädbarnsdöd nuförtiden, allt måste ju byta namn, det kan inte bara vara enkelt).

- Låter någon utanför familjen trösta barnet när det är ledset. Seriöst så påstod en barnmorska häromdagen att barn inte KAN känna sig trygga med främlingar. Så att bebisar somnar hos en främling och sedan sover hela natten är bara ytligt. Innerst inne är barnet fortfarande ledset. Tydligen.

- Låter barnet få sol på sig, om så bara för en minut. Samma sak gäller med några regndroppar. Väder är faktiskt skitfarligt.

- Inte har ett myggnät över barnvagnen. Om barnet får ett myggbett är det kört.

- Låter barnet få umgås med djur. Då kommer barnet utan dröjsmål att bli kvävt av katter, uppätet av hundar, väldigt allergiskt och dessutom explodera.

- Använder tvättmedel och mjukmedel med parfym. Då blir barnet allergiskt och sprängs.

- Äter mjölkprodukter medan du ammar. Kabooom direkt.

- Ger barnet någonting med socker på nappen. Socker är lika illa som att ge sitt barn rent heroin! Oj oj oj. Bebisen kommer inom två dagar att bli uteliggare som säljer sin rumpa för att få råd med glass och sedan sprängas och det är DITT FEL.

- Glömma att koka ALLT som din bebis skall ha i närheten av munnen. Vattnet till mjölkersättningen, flaskor, bitleksaker, nappar som hamnat i soffan. KOKA! Glöm inte att tvätta händerna varje gång du skall röra vid barnet också. Helst med desinfektionsmedel.

- Låta barnet sova så länge det vill. Du måste utan villkor väcka barnet varannan timme för att ge det mat, även om bebisen inte ens går att väcka och vägrar att äta. Egentligen är den hungrigt och måste ha mat.

- Inte lyckas få barnet att följa BHV-kurvan. Det är jätteviktigt att alla barn utvecklas precis lika fort och växer och lägger på vikt precis lika mycket. Misslyckas du med detta är du helt klart världens sämsta förälder och både du och barnet kommer att sprängas utan misskund.

Så kom ihåg allt detta! Det är hemskt mycket som kan få din bebis att sprängas och dö på direkten. Var rädd! Var alltid rädd! Köp produkter för att undvika att vara rädd! Köp! Köp! Köp!
Glöm aldrig detta: Du är en skitdålig förälder och ditt barn KOMMER att explodera. Det är bara en fråga om när.

VIKTIGT tillägg av läsare:
Och så får du inte glömma att om du dricker [någon form av] alkohol medan du ammar så kommer bebisen också att sprängas! Garanterat. Och en intressant detalj är att om du låter bebisen gnälla lite så kommer den sprängas, men låter du den inte gnälla lite så sprängs den också. Och jordgubbar, just det. Inte äta jordgubbar när du ammar. Eller fisk. Bebisar är väldigt högexplosiva.

Nicka och le

Vad jag har lärt mig efter kontakt med barnhälsovården och dylika instanser: Lyssna på vad de säger. Nicka och le. Håll med. Gå sedan hem och gör precis efter ditt eget huvud.

För det är som så många sagt före mig: BHV är inte dina vänner. De säger inte vad de personligen tycker är förnuftigt eller vettigt, utan är tvungna att utgå från de senaste rönen och rekommendationerna. Dessa är ibland helt åt helsike strömlinjeformade och går inte för allt i världen att applicera in på alla barn i hela världen.

Däremot så har de på BHV betalt för att försvara dessa rekommendationer, så försök inte ens argumentera med vettiga och väl genomtänkta argument. Du kommer nämligen bara att bli ledsen. Du kommer att känna dig som en dålig förälder och en hemsk vuxen.

Så lyssna med ett halvt öra, registrera vad som känns vettigt för dig och nicka och håll med på ytan. Då mår både du, ditt barn och de som jobbar på BHV som allra bäst.

Varför folk är så vänliga när du blivit gravid

Om jag får lov att vara lite cynisk (ingrodda vanor är svåra att bryta) så är folk (främst de som är äldre än du) så snälla när man är gravid för att de redan gett upp om din generation och nu sätter sitt hopp till nästa.

Vad som förväntas av mig

Som nybliven förälder förväntas jag prata om bajs. Jag borde dessutom göra det ofta, mycket och gärna. För att stilla folks underliga koprofaga förväntningar så tillägnar jag alltså det här inlägget åt bajs. Bebisbajs är väldigt konstigt. Detta mest på grund av lukten. Av någon anledning luktar mitt barns avföring som något härsken gräddkola.

Jag kommer aldrig att kunna se gräddkola på samma sätt igen. Tusan också.