Umgänge i bebispölen

I dag träffade Lille Lä en jämnårig vän, eller heter det "jämnmånig" när de är så här små? Oavsett så var det första gången på länge han träffade någon som var på ungefär samma nivå. Först stirrade de på varandra. Sedan sträckte sig den andra bebisen efter Läs napp. Då fick den bebisen sin napp av sin mamma med en mild förmaning om att det faktiskt var hans napp och att den andra tillhörde Lä.
Lä log då brett och tog hans napp.

Äta barn

När vi under julledigheten träffade Scary Godmother så tittade hon mycket skeptiskt på mig när jag överföll Lä och började mumsa på hans hals och mage - alltmedan barnet kiknade av skratt.
- Så fånig du är, konstaterade hon och skakade på huvudet.
Jag tittade upp på henne och log brett.
- Fånig? Jag äter ju äntligen barn! Varenda dag!

För när man växt upp som svartrockare i en liten håla på 90-talet har man mer än en gång blivit anklagad för att vara satanist och äta spädbarn. Äntligen kan jag leva upp till de oförtjänta ryktena!

Inskolning

Fick hem papper om möte med föräldragruppen för att prata om inskolning. Det är ett så läskigt ord, tycker jag. "Inskolning". Det har läskiga vibbar. Det tycks osa av ett ovänligt system som man skall fösas in i, om uniformer och robotar på raka led. Lyssna på det. Smaka på det. Iiinskoolniiing. Att man måste liksom forma barnen på något sätt så att de skall passa in i skolan i stället för tvärt om.

Brr.

Nu skall jag visserligen inte bekymra mig om det på länge än eftersom jag är hemma med lille Lä och dagis "förskola" inte är aktuellt.

Men ändå hägrar ordet där i all sin hotfullhet. Inskolning.

Ut med ungen genom fönstret!

En vän fick en massa skit för att hon på sin blogg skämtat om att ge bort sin unge under en rejäl skriksession.

Ack, om det ändå vore allt man skämtat om för att kunna stå ut med olidliga situationer som de små guldflarnen utsätter en för.

"Kasta ut genom fönstret" är vanlig här hemma. "Lämna tillbaka på sjukhuset" har jag hört av flera vänner och släktingar med barn. "Annars kör jag dig i mixern" var något som min make fick höra av sin pappa oräkneliga gånger under sin uppväxt.

För vet ni, det handlar inte om orden utan om ens handlingar. Det handlar om att alla har olika sätt att hantera stress eller jobbiga situationer på. Barn far inte illa av att man säger saker, särskilt inte när de är spädbarn och ändå inte förstår svärord eller liknande. Dessutom har en del familjer en "rå, men hjärtlig" ton där man vänskapligt hotar barn som inte vill sova med gummiklubban.
Det är bättre att ventilera på något sätt än att gå sönder.

När man är trasig är man nämligen inte en särskilt bra förälder.

Bättre sent än aldrig

Tänkte passa på att så här lite i efterskott gratulera min kära syster till det nya tillskottet. Nu har hon en prinsessa och en liten fågelunge - och båda är mäkta fina!

Lä kommer vara omgiven av kvinnliga kusiner under sin uppväxt. Det är nog bara nyttigt, för här hemma är jag ensam av kvinnligt kön: manlig yeti, manlig bebis, manliga katter och manlig hund. Tror till och med att fisken i akvariet är av hankön också!

Nåja, nu kom jag lite ur spår här. Tillbaka till ämnet: Gratulerar, systra mi! <3

Plask! Plask!

Jag tror jag skall fortsätta att gnälla över saker som går fel även i framtiden. Det lönar sig. Gången efter inlägget om Läs problem med badet så gick det ganska bra och efter det har han äntligen upptäckt charmen i att bada.

Han sitter där i sitt alldeles egna lilla badkar och leker lyckligt med badankor och badgrisen. Då och då utstöter han förtjusta små skrik och plaskar rejält i vattnet. Förmodligen i hopp om att blöta ned mig.

Skönt att den pärsen är över.

En sak jag funderat över är dock hur det känns att ha en bebis och bo i Ryssland. Det skulle ju vara lite som att ha en unge som sitter och säger "Jaja ja ja ja jaja jaja ja JA JA JA!" hela tiden. Lite som att vara gift med en sportsupporter, antar jag.

"Slut shaming"

Det pågår ganska massiva kampanjer mot "slut shaming" på nätet just nu. Det handlar alltså om att man inte skall hålla på att gnälla och kalla kvinnor för slampor bara för att de gillar att ha sex. Att det inte är något fel i att bejaka sin sexualitet, eller hålla på sig, eller vad man nu känner för. Det är ju nämligen personligt och ingenting som andra har att göra med.

En vän skrev om det och bad alla föräldrar att prata med sina barn om saken. Sagt och gjort.

Jag satte mig ned med Lä och berättade att flickor ibland gillar att pussa folk och att de får pussa hur många som helst om de vill utan att det är något fel.
Lä betraktade mig allvarligt en längre stund innan han med djup inlevelse svarade "DA!"

Det är ju bra att han förstod, men en sak oroar mig lite:
Varför pratar min bebis ryska?

Två jular senare

Två julfiranden senare så har lille Lä lärt sig att sätta sig upp och sitta kvar. Ibland trillar han dock bak- eller framlänges och förärar oss med ett ledset illtjut som kan knäcka stenhjärtan. Han har också lärt sig att krypa. Okej, okej, det går inte felfritt än, men det är helt klart nästan där i alla fall. Det är också sjukt roligt att stå upp med lite stöd från förälder.

Däremot går bad inte bra.
När Lä var nyfödd och fram till fyra månaders ålder älskade han att bada. Nu gallskriker han som om man håller på att akut styckmörda honom levande så fort han ens sätts ned i närheten av sitt badkar. Illa. I dag skvätte han vatten på mig. Det var tydligen läskigt det med. Nåväl, med lite tur ger det med sig.