Tappa håret

Ni kanske minns att folk glatt påpekade att man tappar massor med hår när man ammar då jag stolt annonserat att mitt hår blivit tjockt och fint under graviditeten?
Det visade sig inte vara en myt. Däremot får håret ganska mycket hjälp att "tappas".

Rätt sjukt mycket hjälp till och med...

Loppet har börjat!

Nu har loppet börjat. Andra föräldrar har börjat ställa en kavalkad av frågor i stil med:
- "Har han upptäckt händerna än?"
Och sedan kommer jämförelserna om hur duktiga deras egna barn varit eller är.
- "Rullar han runt själv? Lille Buh rullade omkring helt själv innan navelsträngen ens var klippt!"
- "Kryper han inte än? Lilla Pluttan kröp faktiskt ut ur magen och klippte sedan navelsträngen på egen hand!"

Och allt man kan göra då är att le lite försmädligt och lagom nedlåtande åt deras små underutvecklade knyten och svara:
- "Jaadåå, varje morgon voltar lille Lä ut ur spjälsängen och gör frukost på sängen åt oss båda, fast inte förrän han varit ute med hunden och skrivit uppsatser åt lata studenter på Oxford. Vi tycker förstås att han är lite sen (beklagande min för att vara lagom ödmjuk) men alla barn måste ju ta allt i sin egen takt! Oroa dig inte du för att lille Buh bara kan rulla omkring."

"Onödigt"

Min man hindrade mig för övrigt när jag ville ha den här tröjan till den föräldraförberedande gruppen med motivationen att det var "onödigt".

Däremot fick jag ha den här tröjan som höggravid, trots att det verkade som om den del pensionärskäringar i området tyckte det var synnerligen "onödigt":

Jag är förvirrad.

Att vara förälder

Yetin konstaterade häromdagen att han nu verkligen är förälder. Han hade just nattat lille Lä och upptäckte lite kräks på sin axel. Den spontana reaktionen var: "Aaaaw, så gulligt!"

Så långt har det inte riktigt gått för mig. Än.