Tänk dig att du ligger och halvsover med en bebis på bröstkorgen.
Det är vilsamt. Det är gosigt.
Plötsligt känner du att bebisen kränger till och med blixtens hastighet börjar kravla framåt. Du lägger en hand på dennes rygg så att den inte skall råka trilla och öppnar ögonen.
Vad du sedan ser är något i stil med detta:
Och i nästa millisekund har du en bebis fastsugen över ögat som en annan sugfisk. Det, mina vänner, är en speciell upplevelse.
Jag undrar om det är vad de menar när de pratar om att man skall "ta till vara" på den här tiden? Mitt neddreglade öga undrar varför.
