Fred Astaire

Vem i hela friden var det som öppnade upp min mage, knöt på Beppo-Raiden steppskor och sydde igen utan minsta lilla spår och när hände det egentligen?

En god natt

När pjuklarven sparkar som bäst under nätterna har jag inga större problem med att sova. Jag sover bara lite mer oroligt än vanligt. Detta leder dock till att vår lilla hund blir orolig för att matte är orolig och väcker mig. Således börjar han alltså klättra på mig och låta "ynf! ynf!" för att ta reda på vad som är fel.
När jag då vaknar så märker jag att jag ligger på sidan, detta märks mest genom att det gör svinont i höften och jag vänder mig stelt över på rygg i stället. Hunden är nu nöjd och somnar på mitt ena knä.
Precis när jag skall till att slumra till igen så råkar jag nysa, vilket får mina redan utmanade muskler att värka till något sataniskt och jag är åter igen klarvaken.
Klarvaken är även pjuklarven som börjar dansa någon slags improviserad street-dance där inne i magen. När jag väl lyckas somna så sover jag oroligt.
Hunden blir orolig och börjar...

Och så går visan... om och om igen.

Något positivt

Äntligen, mitt mellan att känna mig som ett kylskåp i smidighet och få finnar i stil med de som dök upp under tonåren har jag hittat något positivt med att vara gravid! Mitt hår är tjockt, blankt och växer bättre än någonsin!

Givetvis så nämnde jag det på ett forum där jag hänger och fick genast svaret: "Njut av det medan det varar, jag var skitnöjd med mitt hår, men när ungen var tre månader så hade jag tappat så mycket hår och det var stripigt och glanslöst så jag fick klippa av alltihop."

Tack för den. Tack så Jävla mycket.

Rundsparkar

Så här i efterhand börjar jag fundera på om det var riktigt smart att titta på första säsongen av Walker Texas Ranger just som Beppo-Raiden börjat kunna höra vad som sker utanför magen. Jag är nu övertygad om att jag inte bär på en tumlare, men är lite oroad över de idoga försöken att rundsparka mig inifrån.

Fast sämre förebilder kan man ju ha.