Öppna förskolan, tagning två

"Nej, om man skulle ta och kika förbi Öppna förskolan i dag. Lä behöver säkert leka av sig lite extra medan jag pluggar. Hm. Förmiddag. Sångstund. Jaha, okej då."

Med ledarnas tidigare försäkran om att "Barnen äääääälskar sångstunden!" så masade jag mig dit. Lä var dagen till ära klädd i en urtvättad Star Wars-body och rutiga strumpbyxor. Leken gick bra, sedan dags för den (för mig) fruktade sångstunden, detta efter att föräldrarna matat sina hjärtegull i köket för andra gången på en timme. De är ettåringar, för sjutton, inte... fan. Finns det något djur som äter så ofta?

Vet ni. Alla barn ääääälskar inte sångstunden. Lä sket högaktningsfullt i den. När jag slutade hålla fast honom så gick han sin väg ut i kapprummet för att leka med skorna i stället. Senare kom han tillbaka in i rummet och jag tänkte att han kanske var nyfiken trots allt, men han bevärdigade knappt de tjoande ledarna och föräldrarna en blick utan gick till en lekhörna och började pyssla i stället.

Det är inte det att han är blyg heller. Han hade inga problem att röra sig kring vuxna och barn. Han älskar att leka hemma och sjunger gärna med i lite mysig Countess Bathory med Venom. Han var bara inte intresserad. Vilken lättnad. Min son har musiksmak.

Jag tänkte sitta kvar tills stunden var över utifall han ändrade sig, men då kom vi till "Litet hus vid skogens slut" och där avbröt en av föräldrarna. "Man får faktiskt inte sjunga 'annars skjuter jägaren mig'. Det är ändrat. Man skall sjunga 'får jag komma in och värma mig'. Annars är det skadligt för baaarnen."

Dö, din jävla imbecill. Dö.

"Barnen förstår ju faktiskt inte om man sjunger om att skjuta djur."

Sade kvinnan som just matat sitt barn med helt vanlig korv. Undra vad hon kommer säga att den kommer från när ungen börjar undra? Korvträden?

"Om man kommer från en jägarfamilj är det fullt naturligt." sade jag till ingen alls, för ingen bevärdigade mig ett svar.

Jag reste mig upp, gick ut i kapprummet, fiskade upp min son som åter gått ut för att leka med skorna där ute och avtågade helt enkelt.

Det lär dröja jävligt länge innan jag återvänder igen.

Mer min man inte uppskattar

Ibland tycker jag allt att han är lite känslig, yetin. Det är ju som sagt inte som att lille Lä förstår själva orden ännu. Så om jag sjunger

"Om du har ett äpple vill du dela det med mig
i en äppel-melodi"

eller

"Har du en kattunge vill du dela den med mig
vi kan ta en vanlig brödkniv"

spelar ju faktiskt INGEN som helst roll.

Lassie är död

Jag har kommit på en bra visa att sjunga för Lä som han faktiskt också gillar utöver Kalle Kamel. Min man är inte så förtjust i den visan, men det är bara för att han är en mes.

Det finns nämligen en visa som går något i stil med:

"Vår tupp är död, vår tupp är död
den kan inte sjunga koko-ri koko-ra
ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ri koko-ra"

Den blev hemskt trist efter ett tag och jag adderade några verser:

"Lassie är död, Lassie är död.
Hon kan inte rädda Timmy uti nån brunn
inte inte rädda Timmy uti nån brunn

Flipper är död, Flipper är död.
Han kan inte simma hit och dit, hit och dit
inte inte simma någonstans någonstans

Pongo är död, Pongo är död
Han blev till slut till en ny väska åt mor
till en, till en, till en, till en väska åt mor."

Innan Lä är gammal nog att förstå texten måste jag nog ta och skaffa mig en dalmatiner-mönstrad väska också, bara för sakens skull.

Yetin är oroad att detta kan komma att förstöra vår son. Jag tror snarare att det kommer erbjuda intressanta tillfällen när någon liten unge gråter för att dennes katt har sprungit bort och Lä då kommer tultande med en djävulsk glimt och börjar sjunga:

"Din katt e dö, din katt e dö..."

Hatten kantad med korvaskinn

Det är hopplöst att försöka minnas alla dessa barnsånger man en gång (när man faktiskt var barn) har kunnat. Man börjar fundera på vad som var så roligt och varför man måste skratta och vad det var för gubbe som kom in. Vad började han sedan göra så att allting dansade och vad tusan tog man sig för när allt dansade ut också? Så man börjar söka på internet och lyckas hitta rätt text. Man studerar den noga och pusslar ihop det med melodin man knapphändigt minns från sina unga år.

Så sjunger man det för sin bebis.

Lä tittar på mig. Förväntansfullt, men ingalunda road än.

Jag suckar och påbörjar ännu en omgång av Kalle Kamels påökning av pucklar.

Sångstund på Öppna förskolan

Nu har jag ju officiellt inte varit på Öppna förskolan, men ibland råkar man kika in på vad de gör när man skall till barnhälsovården i samma byggnad. Det hände också häromdagen. Det var sångstund.

Sångstunden i fråga verkade övermåttan rolig. Alla föräldrar satt i cirkel med sina små, små avkommor i knäet. Föräldrarna sjöng högt, klappade i händer och gjorde entusiastiskt rörelser till mystiska sånger i stil med "Så här gör häxorna när de går..." (vad hände med sotaren och bagaren? Har de fått kicken? Orättvist! Nu hörde jag inte vad häxorna gjorde när de gick, men jag förmodar att de höll en telefonlur mot örat eftersom det är det enda häxjobb jag sett utannonserat på Platsbanken).

Här kommer det roliga: Barnen kunde inte ha brytt sig mindre! Föräldrarna sjöng och sjöng och viftade och viftade och barnen blinkade lite lojt konspiratoriskt åt varandra och ignorerade hela skiten.

Barn är smarta.

Inte lika många pucklar

Nu har Kalle Kamel inte haft så många pucklar på senaste tiden. Lille Lä har upptäckt magin i att äta välling. Välling är tydligen något av det viktigaste i världen just nu, utöver att skratta åt katten och tafatt krama/klappa på den med små nyfikna händer.

Skönt det. Snart kanske jag till och med lyckas ta mig samman nog för att komma igång med plugget lite bättre.

Kalle Kamel

För övrigt har Kalle Kamel för tillfället 51 pucklar och antalet stiger ständigt. Anledningen till detta freak of nature är att lille Lä är lite febrig och det enda som tycks lugna honom är räknevisan om Kalle Kamel. Gudarna-ske-lov så behöver man inte tänka för att sjunga den. Kan dock meddela att efter 30 pucklar kan man känna sig lite hjärndöd, men jag hoppas på en nytändning efter 60.