Den förbenade amningsdebatten blossar upp var och varannan månad, känns det som. Själv ammade jag utanför hemmets trygghet en enda gång. Jag vågade inte amma någon annanstans egentligen. Jag var livrädd för att få en gliring eller kommentar. Just då var jag nämligen i ett väldigt emotionellt känsligt stadium där jag inte skulle kunna hantera det.
Men, människor. Vad i helvete är det för fel på människor? Idioterna jämför offentlig amning med att runka offentligt. De måste ju vara helt missbildade i huvudet. Bara för att de råkar tända på tuttar. Jag menar, det gör jag också, fast i sexuella sammanhang. För mig är inte amning sexuellt. Det är precis som att jag tänder på kukar, men inte på att se en karl pissa.
Flera andra jag själv diskuterat med har poängterat att de minsann inte gillar barn och tycker det är otrevligt när någon ammar i närheten av dem även om de rent principiellt är för offentlig amning. Men. Titta. Inte. Då. Så enkelt är det faktiskt.
Om man stör sig på något som faktiskt är tillåtet i det offentliga rummet så har man nämligen det lilla problemet att man själv är problemet. Om man tycker det är jobbigt med folk som kysser varandra öppet, eller jobbigt med amning, eller jobbigt när det dyker upp funktionshindrade eller någon av en annan hudfärg eller kvinnor eller bögar eller vad som helst av nämnda exempel så har man nämligen problem. Det är inte omgivningen som är ett problem, det är du.
Jag har själv problem med en eller annan sak av ovanstående exempel, men jag inser att det är JAG som har problem. I det offentliga rummet kan jag bara strunta i att glo. Strunta i att interagera. Strunta i det, eller alternativt jobba på mina problem och utvecklas som människa.
För folk utvecklar sig själva för lite nuförtiden.
Folk blir så jävla kränkta av fel saker utan att inse att de inte löser problemet utan ÄR problemet.
Men, människor. Vad i helvete är det för fel på människor? Idioterna jämför offentlig amning med att runka offentligt. De måste ju vara helt missbildade i huvudet. Bara för att de råkar tända på tuttar. Jag menar, det gör jag också, fast i sexuella sammanhang. För mig är inte amning sexuellt. Det är precis som att jag tänder på kukar, men inte på att se en karl pissa.
Flera andra jag själv diskuterat med har poängterat att de minsann inte gillar barn och tycker det är otrevligt när någon ammar i närheten av dem även om de rent principiellt är för offentlig amning. Men. Titta. Inte. Då. Så enkelt är det faktiskt.
Om man stör sig på något som faktiskt är tillåtet i det offentliga rummet så har man nämligen det lilla problemet att man själv är problemet. Om man tycker det är jobbigt med folk som kysser varandra öppet, eller jobbigt med amning, eller jobbigt när det dyker upp funktionshindrade eller någon av en annan hudfärg eller kvinnor eller bögar eller vad som helst av nämnda exempel så har man nämligen problem. Det är inte omgivningen som är ett problem, det är du.
Jag har själv problem med en eller annan sak av ovanstående exempel, men jag inser att det är JAG som har problem. I det offentliga rummet kan jag bara strunta i att glo. Strunta i att interagera. Strunta i det, eller alternativt jobba på mina problem och utvecklas som människa.
För folk utvecklar sig själva för lite nuförtiden.
Folk blir så jävla kränkta av fel saker utan att inse att de inte löser problemet utan ÄR problemet.
No comments:
Post a Comment