Överdrivande föräldrar - vadå trötthet?

Jag har alltid tyckt att småbarnsföräldrar överdriver så jävla mycket. "Åh, jag är så trööött!" gnälls det om lite här och där.

Pah. Lä sover gott hela nätterna och har gjort det från första början. Vi har ingen sömnbrist annat än vad vi själva är ansvariga för. Det borde således verkligen vara lätt som en plätt det här, inte sant?

INTE sant.

För här är problemet: Bebisar är energivampyrer. Anledningen till att föräldrar är trötta är inte för att de får ont om sömn eller oroar sig så mycket för barnen eller är gamla, utan för att bebisarna ler glatt och (egentligen) ondskefullt medan de sörplar i sig all energi från sina föräldrar.

Det är därför en bebis är lite som hackspetten i Kalle på julafton, i alla fall när den nått DESTRUKTOR-stadiet som Lä just nu genomgår. Än är han på balkongen och drar ned blomkrukor, sedan jagar han katterna som värsta storviltsjägaren, sedan river han ut pappersinsamlingen över köket, sedan häver han ut alla böcker ur bokhyllan trots att han inte ens kan läsa än (dumma unge). När han är klar med det kastar han allt annat han kan nå i golvet, gömmer saker under soffan, drar mig i kjolen, slår på saker med pinnar eller vad han nu fått tag i och skanderar glatt DA DA DA DA DA DA LALA GAGAGAGA MA MAM AMA!"

Och det är ändå bara vad han hinner med på en halvtimme.