Det där stinget av panik som infinner sig när man ser "2 days to go" på applikationen här till höger. Väskan är packad. Jag har röjt plats i byrån för kläder och placerat ut de saker som legat nedpackade på strategiska ställen i lägenheten. Det känns mer verkligt. Skönt att veta att jag får gå max en vecka över tiden också på grund av diabetesen. Vet inte om jag klarat av den vanliga två veckor plus fyra dagar-väntetiden ifall han nu väljer att inte vilja komma ut på egen hand.
Känner mig lite förkyld nu. Ont i halsen och snuvig. Hoppas på att det är något övergående. Maken jobbar som vanligt. Hunden tittar förebrående på mig. Fötterna är cylinderformat svullna och jag har helt tappat bort mina vrister.
Jag börjar tro att sista tiden är lite extra jävlig för att man inte skall vara så rädd för förlossningen utan mest vilja ha det överstökat.
Känner mig lite förkyld nu. Ont i halsen och snuvig. Hoppas på att det är något övergående. Maken jobbar som vanligt. Hunden tittar förebrående på mig. Fötterna är cylinderformat svullna och jag har helt tappat bort mina vrister.
Jag börjar tro att sista tiden är lite extra jävlig för att man inte skall vara så rädd för förlossningen utan mest vilja ha det överstökat.
No comments:
Post a Comment