Jag har börjat förstå den där prylmanin som många blivande mödrar fastnar i. När de förköper sig alldeles och har saker nog för fem bortskämda bebisar flera månader innan det är dags för en endaste.
Det handlar nämligen inte om prylmani egentligen, tror jag. Min teori är att förlossningen kan man inte styra, vilket slags barn man får vet man inte, hur man blir som förälder är osäkert och inte lätt att planera, men prylar är lätt. Prylar är något man kan ta på. Det är enkelt. Man har en lista, man prickar av listan. Man tittar på prylar och försöker få fram verklighetskänslan i att snart kommer det ett alldeles speciellt djur till familjen, olikt något annat man tidigare haft.
Kanske kan det också bli ett slags avlatsbrev i förväg?
"Om jag blir en dålig mamma så har den lille skrutten i alla fall fått fina saker."
Jag vet inte, jag tror bara det är så. Föräldraskap är svårt, prylar är lätta.
Det handlar nämligen inte om prylmani egentligen, tror jag. Min teori är att förlossningen kan man inte styra, vilket slags barn man får vet man inte, hur man blir som förälder är osäkert och inte lätt att planera, men prylar är lätt. Prylar är något man kan ta på. Det är enkelt. Man har en lista, man prickar av listan. Man tittar på prylar och försöker få fram verklighetskänslan i att snart kommer det ett alldeles speciellt djur till familjen, olikt något annat man tidigare haft.
Kanske kan det också bli ett slags avlatsbrev i förväg?
"Om jag blir en dålig mamma så har den lille skrutten i alla fall fått fina saker."
Jag vet inte, jag tror bara det är så. Föräldraskap är svårt, prylar är lätta.
No comments:
Post a Comment