16.12.11

Jag har närt en... kannibal vid min tarm?

En magisk tid. Jepp, så beskrivs det av folk. Vilka alla dessa "folk" är vet jag inte, men det verkar fan aldrig bli folk av dem i alla fall. En magisk tid, så tusan heller!

Jag har nu börjat må så illa att jag kräks. Bättre sent än aldrig, eller? Nej, det suger. Dessutom innebär det att jag aldrig har någon koll på mitt blodsocker trots att det lilla sockergrynet skall ha egen insulinproduktion och hormonerna tydligen skall ha stabiliserat sig vid det här laget. Hah. Det fick jag njuta av i en vecka innan kräkningarna satte igång. Det är så här det börjar med fula namn. Mödrar som drabbas av ett intensivt hämndbegär och döper sina ungar till "Torkel" bara för att de ställt till med ett mindre helvete i magen i nio månader. Det är så här det börjar.

Samtidigt så ser man sådär "lysande" ut. Eller också så är håret risigt, finnar som inte visat sitt nylle sedan tonåren har återvänt och man vaggar som en äggsjuk höna trots att magen inte är SÅ stor än. Skojiga sidor på nätet tipsar om att träning gör allt lättare, men om jag vrider mig det minsta i fel vinkel så hugger det till så jag tror att pjuklarven utvecklat tänder och kannibalism där inne.

Nej, det här kommer inte att bli en rosafluffig snuttepluttblogg om ni nu trodde det. Det här kommer bli den enda säkerhetsventilen som står mellan mig och möjligheten att löpa amok med en AK5:a.

Välkommen på egen risk.

No comments:

Post a Comment