Förståelse

Det är ganska ofta som vänner och bekanta lite halvt skämtsamt, halvt allvarligt yttrat sig på liknande sätt:
"Men tänk om Lä blir en sportdåre då?!"
eller
"Men tänk om Lä börjar lyssna på dansband?!"

Och det gör mig förvirrad. Om han vill pyssla med sport, lyssna på dansband, klä sig i hipster-kläder eller vad som helst som jag inte gillar så är det upp till honom. När han är gammal nog att ha egen smak så är den just det - hans egen smak. Jag kanske avskyr den, men jag älskar honom.

Man tycker ju kanske att folk med alternativa stilar om några borde veta hur det är att bli missförstådd för vad man gillar för kläder, musik och stundtals makabra intresseområden. Då tycker man ju att det också borde finnas förståelse för att andra inte har samma intressen. Eller?

Jag vet inte. Jag vet bara att oavsett vad Lä vill göra med sitt liv och vad som fångar hans intresse så är det hans liv, inte mitt. Hans intressen. Så länge det gör honom lycklig och inte skadar honom får han pyssla med precis vad han vill.

Damien, är det du?

I går tittade jag och min make på Jesus Christ Superstar. I slutet så spikar de (woha, spoiler-alert) så klart upp Jesus på korset. Här kommer det märkliga. I början när de spikar så är det inget ljud av hamrandet utan musik... och precis då börjar Lä hamra taktfast på något i hallen. Innan ljudet hörs på TV:n. Sedan fortsätter han hela tiden medan de spikar upp Jesus. Notera att han inte heller såg vad som hände på skärmen.

Alltså, seriöst? Lä. Vem är du?

Modemedveten

Se här kommer lille Lä krypandes. Fashionabel som alltid med halva tröjan avtagen och byxorna lämnade bakom sig. Om halsen bär han en randig knästrumpa han hämtat ur mammas strumplåda och på ena armen har han trätt en röd bomullstrosa som felsorterats till samma låda.
Napphållaren bäres nonchalant slängd över ena axeln och givetvis har han bara en av sina robotstrumpor på sig.

Det skall vara så, modet i år. Jag känner mig gammal som inte hänger med.

Öppna förskolan

Precis som jag lovat mig själv så utmanade jag mina rädslor och drog till öppna förskolan. Yetin fick sin vilja igenom, så i stället för min "School-shooting-tröja" hade jag på mig ett nyförvärv i form av en svart tröja med texten "Fuck you, I have enough friends".

Ironiskt nog var det fint väder just den dagen, så det var ingen där utöver de som har hand om stället.

Lä rände runt och kastade saker för glatta livet, helt befriad från det tilltänkta umgänget. Själv fick jag kaffe och fick leka tjugo frågor. De tjatade också om sångstunden, alltså verkligen. Den nämndes var tredje minut i samband med "Du MÅSTE komma!" och en näst intill fanatisk blick.

Men nej, någonstans måste man dra sin gräns. Alldeles innan sångstunden drar jag min.

Jag hade tänkt skriva mer här, men Lä skrattar i ett närbeläget rum. Det innebär att han håller på att ha sönder något, så jag måste rusa dit.

Över och ut.

Det där med sol och bad

Jag funderade lite på vad som vore bekvämast för lille Lä att ha på badstranden i sommar. Jag gjorde en sökning på det här jävla Internet. Det var ett misstag.

När jag var liten hade barn inga kläder på sig på badstranden. De hade som mest en klick solkräm och en liten solhatt.

I dag skall barn tydligen ha en heltäckande "soldräkt" som ser ut ungefär som en dykardräkt. De skall ha plastsandaler och dyra speciella badblöjor. De skall ha solhatt och solglasögon och dessutom solskyddsfaktor 5000 på det.

För solen är farlig.
För kroppsvätskor är farliga.
För sanden är farlig.
För vattnet är farligt.
För pedofiler lurar dessutom i varenda buske och bara väntar på att kunna ta runk-bilder av ditt barn om det tar av sig en tröja eller sådär.

Jag blir tokig på detta vansinniga klemande! TOKIG. Inte konstigt att varje generation bara blir larvigare och larvigare. Inte konstigt att alla är allergiska mot precis allting och har fobier för resten.

När jag gick i mellanstadiet så var två i vår stora klass lite laktosintoleranta och jag kände till en pälsallergiker. Det var allt.

Nej, jag måste ta en rejäl funderare. Det jag ville veta var ju mest praktiska saker, som vad man gör om ungen får för sig att bajsa (vilket han ännu aldrig gjort när han badat inomhus). Men det är klart att det inte kan vara så lätt. Det är aldrig så lätt i dagens jävla töntsamhälle.

Kostnad för barn första året

Konsumentverket påstår att ett barn första året kostar 30 000 kr. Swedbank har räknat ut att det kostar över 80 000 kr. Fast de senare räknar med en snittkostnad och att många köper större bil och skaffar ny bostad.

Jag kan garantera er att det bara är skitsnack. Med lite god vilja, intresse och en anings gnutta pysslighet (utan att man måste vara Martha Stewart) så kostar inte ett barn ens 30 000 första året.

Låt oss göra en uträkning, första året med Lä:

Blöjor: ca 3000:-
Mat: ca 6000:- (eftersom jag inte kunde amma så länge och mjölkersättning kostar multum, i snitt blir det ju dock bara en femhundring i månaden och då inräknad varierad kost när han kommit upp i månaderna lite)
Spjälsäng, färg till denna, spjälskydd, madrass, kudde och flera uppsättningar lakan och filtar ca 300:-
En skvadriljon med leksaker och böcker, ärligt talat har han för många nu: ca 150:-
Barnvagnar (en liggvagn, en sittvagn och en resesulky): 0:-
Kläder: ca 500:-
Bilstol: 20:-

För leksaker, kläder och barnvagnar tar jag över det som folk har slängt. Liggvagnen fick jag av min mor (en fin begagnad för 350 kronor, ni har sett den i bloggen tidigare), såsom också badbaljan och en del andra prylar och kläder och leksaker har även strömmat till från såväl pappans sida av släkten som vänner och bekanta.
Det är något särskilt med bebisar. Även folk jag inte ens känner särskilt bra har kommit förbi med en body eller en tröja. Det hör liksom till. Generellt sett gillar folk bebisar, eller också är det så "man skall göra" helt enkelt.

Så, vad kom vi fram till nu? 9970:- Vi kan avrunda till 10 000 jämt.
Sedan måste vi ju dra ifrån barnbidraget också, vilket på ett år blir lite över 12 000. Således har vi tjänat 2000 spänn på att skaffa barn. Så även om jag räknat åt helvete fel på 2000 spänn så går det ändå jämt ut.

30 000? Tillåt mig hånskratta. 70 000? Tillåt mig hånskratta så tårarna rinner.

På semester

Vi är på semester hos min mor och Lä har undvikit med nöd och näppe att explodera av allt "farligt" han utsatts för. Bland annat har han lekt själv ute i trädgården, ätit gräs och löv samt sugit på stenar, han har lekt med pinnar (som Yetin förskräckt skulle ta ifrån honom eftersom han skulle kunna peta ut ögonen på sig själv med dem), jagat katten, ätit macka med makrill på och druckit riktigt mjölk.

Underligt att han verkar så lycklig när han borde vara död. Han är nog för liten för att fatta det, helt enkelt.