I dag hittade jag en söt mössa från Baby by Lindex på Loppis. En diger femma gick den på. Väl hemma så slängde jag med den i färgningen av lakan till spjälsängen. Det stod tydligt på paketet att färgen var transparent och att tryck och eventuella fläckar skulle synas genom den. Bullcrap. Den söta vovven på mössan är spårlöst försvunnen och jag känner mig grymt misslyckad.
Jag vet verkligen inte varför jag blev helt gråtfärdig av en sådan liten sak. Antar att det är hormoner som spökar, eller något sådant, för en vettig förklaring till min reaktion finns inte.
Det börjar kännas så verkligt nu, men samtidigt är det fortfarande overkligt. Spjälsängen står i hallen och blir mer och mer iordningställd för varje dag som går. Fler och fler kläder och attiraljer finner sin väg till hemmet. Jag är rädd. Mer rädd än förväntansfull just nu.
Eller just nu mest gråtfärdig för hunden. Det känns som om jag svek den. Hunden alltså. Den tryckta. På mössan. Helvete.
Jag vet verkligen inte varför jag blev helt gråtfärdig av en sådan liten sak. Antar att det är hormoner som spökar, eller något sådant, för en vettig förklaring till min reaktion finns inte.
Det börjar kännas så verkligt nu, men samtidigt är det fortfarande overkligt. Spjälsängen står i hallen och blir mer och mer iordningställd för varje dag som går. Fler och fler kläder och attiraljer finner sin väg till hemmet. Jag är rädd. Mer rädd än förväntansfull just nu.
Eller just nu mest gråtfärdig för hunden. Det känns som om jag svek den. Hunden alltså. Den tryckta. På mössan. Helvete.
No comments:
Post a Comment