21.8.13

Houston, we have a biter!

Ni vet, det var ganska gulligt när Lä sög sig fast vid min haka, näsa eller på mitt öga. Egentligen. Dregligt och sådär, men sött.

Han har nu sju tänder. Sju små sylvassa tänder. Och han bits.

Så fort han är lycklig och glad så hugger han, och han hugger rejält. Det blir märken. Man skriker och spritter till och råkar knuffa ungen som trillar och börjar gråta och man får dåligt samvete, fast man vet att man måste markera och vill inte trösta för att det ger blandade signaler och får panik så fort hans mun är i närheten av ens kött, för man vet vad som håller på att hända.

Läste lite om det på nätet. Det stod att det är en instinkt. Det stod glatt att barnet "lär sig kontrollera den instinkten vid ungefär tre års ålder."

Tre års ålder.

TRE ÅRS ÅLDER.

Det är om TVÅ hela år. 730 dagar.

Jag kommer att vara söndertuggad som en hundleksak vid det laget. Fan också.

No comments:

Post a Comment