Lä the destroyer

Om ni undrar varför jag inte skriver så ofta längre så är det för att det inte är så lätt att ta sig fram till datorn över de högar av saker som Lä drar ned från hyllor, bord och allt annat när han knatar fram som en tasmansk djävul längsmed möblerna.

(OBS: Efterkonstruktion!)

Att barnsäkra lägenheten

Att barnsäkra lägenheten måste ju innebära att säkra lägenheten för barn. Således borde man alltså linda in bebisen i silvertejp så att lägenheten är säker för det lilla monstret.

Ingenting är heligt!

Ingenting är heligt längre. Lille Lä kryper med blixtens hastighet och häver sig sedan upp stående mot allt från trösklar till hundar till soffor. Djuren betraktar förskräckt utvecklingen. Lä flinar glatt medan han lär sig dra ut lådor och plocka ut allt som finns i dem.

Nåja, vi har inte långtråkigt i alla fall.

Och en för...

Yetin sitter i köket och matar lilla Lä.

- Och eeeen för King Diamond...

- Och eeeen för Dee Snider...

Och jag kan inte låta bli att le lyckligt.

En vanlig vilstund

Tänk dig att du ligger och halvsover med en bebis på bröstkorgen.
Det är vilsamt. Det är gosigt.

Plötsligt känner du att bebisen kränger till och med blixtens hastighet börjar kravla framåt. Du lägger en hand på dennes rygg så att den inte skall råka trilla och öppnar ögonen.

Vad du sedan ser är något i stil med detta:



Och i nästa millisekund har du en bebis fastsugen över ögat som en annan sugfisk. Det, mina vänner, är en speciell upplevelse.

Jag undrar om det är vad de menar när de pratar om att man skall "ta till vara" på den här tiden? Mitt neddreglade öga undrar varför.

PLASK PLASK!!!!

Från att vatten var jättefarligt har det gått åt ett helt annat håll för Lä. Nu får jag och Yetin kämpa ihärdigt för att hålla honom borta från hundens vattenskål. Så fort man vänder ryggen till några sekunder så hör man strax lyckliga utrop och "plask plast" när bebisen sitter pladask i en pöl med vatten och plaskar med båda händerna i vattenskålen.

Bebisar, alltså. Ingen ordning på dem alls.

Umgänge i bebispölen

I dag träffade Lille Lä en jämnårig vän, eller heter det "jämnmånig" när de är så här små? Oavsett så var det första gången på länge han träffade någon som var på ungefär samma nivå. Först stirrade de på varandra. Sedan sträckte sig den andra bebisen efter Läs napp. Då fick den bebisen sin napp av sin mamma med en mild förmaning om att det faktiskt var hans napp och att den andra tillhörde Lä.
Lä log då brett och tog hans napp.