Det där med bajs

Ett tag innan graviditeten. Min man hade tillbringat förmiddagen med att torka upp äckel från vår dåvarande hund som hade fått magsjuka, rännskita och senildemens. Denna session avrundades med att plocka upp kattbajs som en av våra katter placerat på golvet för att visa att han minsann inte tänkte stå ut med att hunden fick ALL uppmärksamhet i vårt hem.

Min man pratade sedan med en god vän till honom som var ganska nybliven småbarnspappa. Denne tyckte att jag och min man skulle skaffa barn, men var inte så bra på att reklamföra det.

"Du har ingen ANING om hur mycket ditt liv helt plötsligt kommer att cirkulera kring bajs!" meddelade vännen med den trötta tonen som många småbarnsföräldrar har.

Min man kände sig lite luttrad och valde att inte kommentera saken.

Sörjer förlorad vovve

I dag hittade jag en söt mössa från Baby by Lindex på Loppis. En diger femma gick den på. Väl hemma så slängde jag med den i färgningen av lakan till spjälsängen. Det stod tydligt på paketet att färgen var transparent och att tryck och eventuella fläckar skulle synas genom den. Bullcrap. Den söta vovven på mössan är spårlöst försvunnen och jag känner mig grymt misslyckad.

Jag vet verkligen inte varför jag blev helt gråtfärdig av en sådan liten sak. Antar att det är hormoner som spökar, eller något sådant, för en vettig förklaring till min reaktion finns inte.

Det börjar kännas så verkligt nu, men samtidigt är det fortfarande overkligt. Spjälsängen står i hallen och blir mer och mer iordningställd för varje dag som går. Fler och fler kläder och attiraljer finner sin väg till hemmet. Jag är rädd. Mer rädd än förväntansfull just nu.

Eller just nu mest gråtfärdig för hunden. Det känns som om jag svek den. Hunden alltså. Den tryckta. På mössan. Helvete.

Bly-bebis

Ville väl mest bara gnälla av mig lite. Vissa dagar är magen mycket tyngre än andra och jag vet inte varför. I dag är en sådan dag. Från och med att jag vaknade i morse så känns det som om Beppo-Raiden (arbetsnamn) har förvandlats till bly där inne. Han är fortfarande pigg och sparkar friskt, men är alltså gjord av bly. Alla mina rörelser går i ultrarapid och jag mår illa. Inte är det lätt att koncentrera sig varken på studier eller någonting annat vettigt just nu.

Spjälsäng

Att hitta en snygg spjälsäng för en billig peng är inte så lätt. Att hitta en trist spjälsäng för en billig peng är lätt. Tur att jag vet hur man använder pensel och målarfärg... Så nu blir det en svart och fin spjälsäng med silverdetaljer!

Barnvagnspriser

Ville bara upplysa om att barnvagnspriser inte är att leka med. En ny barnvagn kostar mer än vad jag planerar att lägga på min första bil. En begagnad barnvagn här omkring kostar ungefär hälften. Lyckligtvis är det billigare att köpa barnvagnar i mina hemtrakter, så det blir nog att införskaffa en där och sedan forsla den söderut vid lämpligt tillfälle.

Tyngre, tyngst

Jag väger nu mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Ändå har jag inte gått upp mer än kanske åtta, nio kilo, så det kunde ju ha varit betydligt värre.

Jag är dock inte särskilt förtjust direkt. Det är svårt att känna sig fördelaktig när man känner sig som ett vaggande hus. Dumma unge, du får gärna komma ut i förtid om du känner för det.

The toys that makes the noise

Denis Leary sade en gång "Don't buy the toys that makes the noise."

I dag fick jag ett par presenter av en bekant. Båda är babyleksaker. Som låter. Jag undrar om det verkligen är presenter eller bara en överlevnadsstrategi att göra sig av med dem. Än så länge tycker jag de är söta och är glad, men kommer jag att tycka det efter att jag hört dem veckor i sträck?

De som lever får se. Batterierna går ju faktiskt att ta ut.

Framtida barnvakt fixad

Så många myter - #1 Hårfärg

När man är gravid möts man av en hel rad med vansinniga myter. Exempelvis finns det en vitt spridd uppfattning om att man inte på några villkor får färga håret när man är gravid.

Det är så klart bullcrap. Tydligen antar man att ryktet uppstått tidigare när det var tillåtet med farligare ämnen i hårfärger än vad som finns i dag.
Det finns alltså inga som helst bevis för att det skall vara farligt för gravida eller deras foster att färga håret.

Gudarna skall veta att man kan behöva muntras upp och känna sig lite snygg i det här läget.

Vårens hetaste accessoar

Jag har efter moget övervägande tagit beslutet om att inte gå på fler möten i den föräldraförberedande gruppen. Det var ett svårt beslut att ta. Dels så ger det mig mycket stoff till den här bloggen, men å andra sidan så ger det mig mycket ilska, irritation, frustration och fundersamhet om jag egentligen vill föda något barn till den här världen.

Så jag väljer att ta på mig skygglapparna åter en gång. Jag gillar skygglappar, kombinerat med sunt förnuft så är de vårens hetaste accessoar.

En banjoinspirerad upplevelse

En sak som tydligen "alla" varit med om, i alla fall i den där gruppen jag var på häromdagen är att folk tittar på deras magform och hur mycket de spytt och hur de mått och därmed siar om huruvida de kommer att föda en flicka eller en pojke. "Magen har den formen, det blir en pojke" och "Jaha, du kräktes mycket i början, då blir det en flicka."
Jag har inte varit med om något av detta. Det som oroar mig lite är att min grupp tycks alltså vara full med folk som umgås med banjo-schamaner som bor i utbrända bilvrak i skogen och spår i inälvor.

Och när jag tycker det, då är det illa. Häromdagen berättade jag just för en vän att jag och pappa brukade roa oss under min uppväxt med att skjuta stallråttor från lastbilsflaket.

Så alltså, ett steg värre än det. Oj. Oj. Jag vet inte om jag går tillbaka till de där mötena igen.

Mamma till räddningen!

Ni vet att jag i ett tidigare inlägg oroade mig över att min nu tjocka och fina hår kommer att trilla av när jag väl ammar? Jag frågade min barnmorska och hon bekräftade att det var mycket vanligt. Men, som alltid kommer min mamma till min räddning då hon oförstående säger "Äh, det har jag aldrig varit med om."
Åt helvete med såväl internet som andra mödrar som barnmorskor. Min mamma är rätt person att ty sig till!

Föräldraförberedande träff

Man känner sig duktig när man varit på föräldraföreberedande träff och inte sagt allt man kunde ha sagt. Som exempelvis när folk förfasade sig över att alla skall ta på ens mage och kommentera om ens vikt och att man liksom nu är allmän egendom. Då hade jag lust att svara:
- Jag har inte upplevt det, vilket är tur. Jag känner inte riktigt för att föda mitt barn i fängelset.
Men jag var tyst. Duktiga, duktiga jag.